Alla inlägg under december 2011
Idag har jag haft en riktig toppen dag. Tog det väldigt lungt på förmiddagen, städade lite. Eftermiddagen tillbringades med en fin vän på stan och sedan glöggmys och film hos mig.
Jag behövde det verkligen. Endel människor har sett min mörka sida men ändå tycker om mig, det värderar jag högt. Med endel människor kan jag vara sig själv och veta att jag är accepterad,( ofta funderar jag mycket på det, jag är rädd för att inte vara accepterad och omtyckt). Denna kväll har varit ihop med en sådan människa. Att umgås med riktiga vänner är som bomull för själen!
Jaha ni... då var det dag för dagens blogginlägg.
Undrar om de menar förhållandet till mat nu eller förut. Kanske menar de både och...??
Jag har inte haft ett sunt förhållande till mat. Jag har missbrukat maten, inte bara använt den till att få min dagliga näring utan även som tröst, straff , ångesthantering, belöning osv
Jag har pendlat mellan att äta massa och inte äta alls. Har periodvis använd maten som ett kontrollsätt. Men jag ahr så ofta tappat kontrollen med.
Som jag skrivet innan har jag tröstätit mycketförut. Men har även använtmaten som straff. att gör jag inte visa saker får jag inte äta, Jag har hanterat min ångest genom att äta, men även ätit när jag vill belöna.
Nu menar jag bara mat, inte godis och så. (för dte kommer nog imorgon om jag minns rätt)
idagsläget har jag ett förbättrat förhållningssätt till mat, men åker ibland in på de gamla banorna, men helt klart bättre, väldigt mycket bättre,
fast jag ser maten som ett onödigt ont, man måste ju äta. Fast jag äter det jag behöver och lite till =)
ja jag vet inte vad mer jag ska säga. Ni måste ju tycka att jag är helt knas av alla mina inlägg
Hej och hå, kollade just statistiken, 24 olika besökare ida, rekordet ligger på 25, så om ett par hittar in här närmaste kvarten blir det besöks rekord=)
När vi pratar självkänsla antar jag vi menar min uppfattning om mig själv oche den jag är. Alltså inte det jag presterar.
Detta med självkänsla är klurigt, och för mig har det nog pendlat endel. Mest har jag haft en dålig självkänsla, men ibland kommer ljuspunkter då jag tycker att jag ändå är rätt okej.
Fast mesta dels har jag inte tyckt om mig själv. Jag har skämts mycket över den jag är. Sett mig själv som en sämre människa osv. Det gör jag fortfarande, men inte i samma utsträckning som för några år sedan.
Jag blandar lätt ihop självkänsla och självförtroende.
Min vikt har gjort att jag sett på mig själv som en sämre människa. Fast jag ser inte andra överviktiga som sämre människor.
Och lite andra grejer i livet som gjort mig till en människa med lite halvkass självkänsla, som jag inte skriver på en blogg. Nog för att jag lämnar utmig själv här, men det finns vissa gränser.
Det gör mig väldigt ledsen att förstå att du måste må så dåligt själv att du har ett behov att svära och klanka ned på någon annan på en blogg. Det gör mig även ledsen att du mår dåligt när du ser mig. Jag är anonym på denna blogg ännu, det finns mellan 8-10 personer som vet att det är jag och vet vem jag är. Att du dessutom kan semig på stantalar ju för att du bor där jag bor och vet vem jag är. antingen är du en sk vän... eller så har någon läckt att det är jag. Jag kommer fundera pådet endel.
Hur kan jag med att låta landstinget betala min op??+ ja du... hade jag haft råd hade jag betalt den själv. Samtidigt har vi i sverige rätt till vård när vi ärsjuka. Fetma är en sjukdom. Med ditt resonemang borde de som föderbarn inte göra det på sjukhus heller, de har med satt sig i situationen, eller de som krockar borde inte få vård, de valde själv att köra bilen. eller de som bröt benet på skidresan... de åkt ju skidor frivilligt. det ärhelt patetiskt att tänka på det sätt du gör tycker jag.
Om du kom in på den avdelning jag jobbar kommer jag ge dig samma vård och omvårdnad som vem som helst, varesig du är där pga ngt du orsakat eller inte. Det enda jag ber dig om ärlite RESPEKT! tack. och stör du dig på min blogg, kan du faktiskt sluta läsa.
jag är inte stolt över mig själv, å kunde jag ändra allt skulle jag göra det., Men nu är det som det är
Uscha har ont i magen idag. Legat nedbäddad i sängen större delen av dagen, men har inte sovit utan faktiskt tentapluggat. Men det gått halvbra.
magen är inte glad, vill inte äta idag, tvingat i den lite fil, och skyr, och nu lite lasange, men lasangen tog tvärstopp efter 2 tuggor.
Dumt äre, Hoppas bättre tills imorgon, såhär kan jag ju inte ha det.
åter till pluggandet....
Detta är för mig en rätt känslig fråga, det ligger mycket skam i det och jag hatar mig själv för jag tillät det bli såhär.
Jag tror att det finns en rad orsaker till detta, att det blev såhär.
Jag skriver i punktform tror jag, har så svårt att få ned det i flytande text... eller så blir det kanske blandat. Jag vet inte riktigt vart jag ska börja.
Men somjag tidigare har berättat så började min övervikt redan när jag var liten, där var dte inte jag som tillät mig att bli tjock utan mer världen runt mig. men såsmåningom gick det ju över till att vara mitt egna ansvar. Så hur kunde det bli såhär??
- Jag tröst åt mycket, dagligen
- Jag motionerade för lite. I perioder fick jag för mig att göra ngt så då motionerade jag mer.men det sinade snart ut.
- Jag har saknat kroppsuppfattning. Jag vetat att jag är tjock, och jag ser ju vad vågen har visat på.Men jag ahr ändå inte haft någon större uppfattning hur illa det är. Det är ofta jag och mamma ex gått på stan och jag sett ngn som är stor och jag fått fråga mamma om jag är som hon eller han. Svaret har varierat iblnad är jag större,ibland ärjag mindre och ibland lika. Jag har haft turen att jag är rätt lång, vilket gör att det blir inte lika mycket boll av mig som det kan bli annars närman är jätte rund.
Men iallfall, iochmed jag inte har ngn direkt kroppsuppfattning så märkte jag inte hur jag bara blev större. Jag skämdes förmig själv som det var.
Och egentligen brydde jag mig inte... för det var ändå kört. Fast innuti brydde jag mig, jag var ledsen över mig själv.
Jag tror faktiskt mycket handlar om att jag inte orkade brymig. det var som det var liksom. Ja för dte handlade ju inte om okunskap vad man bör äta och inte. Men jag tröst åt som sagt. Maten blevmitt skydd motvärlden, eller ja mest godiset och sötsakerna.
Sen har jag bantat många många gånger. Som mest gick ned 14 kg. Men sen gick jag ju upp de kilona jag tappat plus några till, så var det varje gång. så det ökade sakta men säkert.
Jag vill inte skylla på sjukdom och mediciner osv. För jag ahr ett eget ansvar. Men när jag blev sjukare... innan det upptäcktes så ökade jag massa i vikt. gickupp 20kg på mindre än ett år. Jag bara åt och åt, för det var min lösning på allt. sen kom det fram att jag var sjuk,och började medicinera... medicinerna sänkte min ämnesomsättning, jag åt lite bättre, men fortsatte öka i vikt.
Jag funderade ofta på operation, men sa aldrig det till någon.bestämde mig att jag mste vara viktstabil eller gå nedåt. under ett år innan jag fick söka. För jag tänkte klarar jag viktstabil,så kan ajg ändå äta på ett sätt som är ok ur viktsynpunkt.
jag skäms över hur jag kunde låta det bli såhär
Det har funnits många ursäkter till att jag får äta onyttigt och idéer kring det. Här kommer ett axplock
- Om jag går till den affären som ligger längre bort kan jag få köpa ngt gott för då har jag ju faktiskt förbränt lite med.
-Jag ska börja banta på måndag
- Jag är värd det efter en sån tuff dag
- Bättre jag äter istället för att ta till alkohol
- Jag kommer ändå aldrig bli smal
- Bara en sista gång
- Jag suttit med en 5 timmars tenta jag är värd detta.
- jag börjar imorgon
- Bara en liten bit, det gör ingen skillnad
-kroppen kan bara suga åt sig en viss mängd kalorier om dan
-Jag är ju ledsen...ngt måste ajg ju få pigga upp mig med
och massa mer finns det.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | 4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 |
|||
12 | 13 |
14 | 15 |
16 |
17 |
18 |
|||
19 | 20 |
21 |
22 |
23 |
24 | 25 |
|||
26 |
27 |
28 |
29 | 30 | 31 | ||||
|