Detta är för mig en rätt känslig fråga, det ligger mycket skam i det och jag hatar mig själv för jag tillät det bli såhär.
Jag tror att det finns en rad orsaker till detta, att det blev såhär.

Jag skriver i punktform tror jag, har så svårt att få ned det i flytande text... eller så blir det kanske blandat. Jag vet inte riktigt vart jag ska börja.

Men somjag tidigare har berättat så började min övervikt redan när jag var liten, där var dte inte jag som tillät mig att bli tjock utan mer världen runt mig. men såsmåningom gick det ju över till att vara mitt egna ansvar. Så hur kunde det bli såhär??

- Jag tröst  åt mycket, dagligen
- Jag motionerade för lite. I perioder fick jag för mig att göra ngt så då motionerade jag mer.men det sinade snart ut.
- Jag har saknat kroppsuppfattning. Jag vetat att jag är tjock, och jag ser ju vad vågen har visat på.Men jag ahr ändå  inte haft någon större uppfattning hur illa det är. Det är ofta jag och mamma ex gått på stan och jag sett ngn som är stor och jag fått fråga mamma om jag är som hon eller han. Svaret har varierat iblnad är jag större,ibland ärjag mindre och ibland lika. Jag har haft turen att jag är rätt lång, vilket gör att det blir inte lika mycket boll av mig som det kan bli annars närman är jätte rund.
Men iallfall, iochmed jag inte har ngn direkt kroppsuppfattning så märkte jag inte hur jag bara blev större. Jag skämdes förmig själv som det var.
Och egentligen brydde jag mig inte... för det var ändå kört.  Fast innuti brydde jag mig,  jag var ledsen över mig själv.

Jag tror faktiskt mycket handlar om att jag inte orkade brymig. det var som det var liksom. Ja för dte handlade ju inte om okunskap vad man bör äta och inte. Men jag tröst åt som sagt. Maten blevmitt skydd motvärlden, eller ja mest godiset och sötsakerna.

Sen har jag bantat många många gånger. Som mest gick ned 14 kg. Men sen gick jag ju upp de kilona jag tappat plus några till,  så var det varje gång. så det ökade sakta men säkert.

Jag vill inte  skylla på sjukdom och mediciner osv. För jag ahr ett eget ansvar. Men när jag blev sjukare... innan det upptäcktes så ökade jag massa i vikt. gickupp 20kg på mindre än ett år. Jag bara åt och åt,  för det var min lösning på allt.  sen kom det fram att jag var sjuk,och började medicinera... medicinerna sänkte min ämnesomsättning, jag åt lite bättre, men fortsatte öka i vikt.

Jag funderade ofta på operation, men sa aldrig det till någon.bestämde mig att jag mste vara viktstabil eller gå nedåt. under ett år innan jag fick söka. För jag tänkte klarar jag viktstabil,så kan ajg ändå äta på ett sätt som är ok ur viktsynpunkt.

jag skäms över hur jag kunde låta det bli såhär

 

Miss K

7 december 2011 18:57

Fy fan, du är ju helt vidrig, du borde fan inte få finnas på denna jord, Hur fan kan du med att ta av skattepengarna och operera dig för att du inte har kunnat bete dig som en människa och inte bli ett jävla fetto. Du är inte värde det, Du får skylla dig själv när du satt dig i denna situation. Du är så jävla äcklig, jag kräks nästan när jag ser dig på stan!!

Doris

7 december 2011 19:46

Ja... vad vill du jag ska svara?? Tror jag svarar på det i ett inägg, ifall flera undrar...

 

Eva

21 januari 2012 20:43

öhhh vad är det för sorts påhopp???? Miss K kanske ska gå en kurs i hur man uppför sig....jag blir helt mållös. I alla fall så skulle jag vilja säga att jag känner igen mig att jag inte kan avgöra om jag är större eller inte jämfört med andra tjocka människor. Jag frågade min man en gång angående en i bekantskapskretsen och då tyckte han att vi var jämnstora ( fast jag kände mig ändå smalare än henne) kram och tack för en läsvärd och viktig blogg

Doris

22 januari 2012 22:10

tack för dina fina ord!!

ja det är svårt att bedömma sin egna storlek. jag känner mig tom tjockare nu än innan op.... och ser mig tjockare, men det inte är så i verkliga livet

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är så mkt som bubblar i mig just nu. Jag vet inte vart jag ska ta vägen med allt. Idag är jag trött. Tar mig inte ur sängen idag. Bara ligget här. Surfar lite. Läser lite sover lite. Jag känner mig ensammast i världen. ...

Tiden går och inget blir skrivet i bloggen på år. Tiderna förändras... när jag började skriva var jag en hyfsat frisk tjej som gick ned i vikt efter gbp Nu är jag typ sjuk och önskar jag kunde bli smal. Men medicinerna förstör endel och jag blev ...

Idag har jag inget på programmet så planen är städa och träna. Tyvärr ser det ganska hemsk ut här. Kök å sovrummet är värst. Har städat badrummet hallen o vardagsrummet idag. Bara golven kvar där. Men ska ta tag i dem andra med. Men belönar mig ...

Tänker tänker tänker. Jag är inte den man önskar. Försöker anpassa mig så jag fastar i mallen men vad hjälper det att mailen inte är skriven av samma person. Någon har ju helt klart haft en avsikt ned det. Försöker uppnå dina önskemål men jag nå...

Tiden går. Jag har håll mig borta från bloggen. Lovade vännerna att när jag flyttade från Norrköping så skulle jag blogga. Men det höll inte. Kanske dags att börja igen nu. Vet inte om nån läser min blogg längre eller ens kommer göra det. Men är j...