Vaknar 5.15 på hotellet då väckarklockan ringer. Stiger upp duschar sådär noga som vi ska inför opertaion.

Packar sedan ihop det sista och checkar ut och tar mig en prommenad upp till Ersta sjukhus. Jag visste inte hur lång tid det skulle ta så jag var väldigt mycket förtidig. Står och tittar ut över stockholm som mer och mer vaknar till liv.

 Det är fin utsikt från Ersta Sjukhus(bilderna har inte jag tagit, men jag glömt att ta med sladden till mobilen så jag akn överföra bilder, så ni får titta på dessa sålänge =) )

Utiskt över grönan

Utsikt in mot stan.

Efter att ha kollat in utsikten en stund och klockan börjar närma sig 7.00 går jag upp till avdelningen och anmäler att jag är där. Jag blir visad till ett väntrum där jag får vänta ca 40 minuter innan sjuksköterksn kommer och ska skriva in mig.

Hon syäller lite frågor. Jag får ett armband med mitt namn och personnummer. Och får in opkläderna som jag skall ta på mig direkt och sedan  får jag låsa in min väska i ett skåp. 

Kläderna bestod i vanligordning av:

- Knästrumpor utan resår.... som hela tiden vill åka ned till forknölarna

- Operations skjorta. Ett vitt tält med öppning i ryggen

- sjukhusets gigantiska trosor... rätt sköna, men ack så stora

- sedan fick jag typ en morronrock i papper som jag skulle ha över opskjortan. dels för att inte bakteria ned den, och dels för att slippa gå runt med öppet på ryggen.

sedan fick jag prata några ord med kirurgen Jesper Magnusson,  som var en väldigt trevlig kirurg och tog sig tid att svara på de frågor jag hade och var tydlig i sina beskrivningar.  Han ritade även lite på magen så att han typ viste vart han skulle göra hålen.

Efter allt detta började den långa väntan inför operation.... Sjuksköterskan sa att jag var planerad vid ca 13.

Jag fick sitta i väntrummet fram till operation.

Jag läser lite, ser lite tv, Får en cocktail med tabletter som jag ska ta inför op.

Jag minns inte namnen på dem med de bestod av 2 panodil, en antibiotika, en mot illamående, en oxicontin (smärtstillande) samt en till som jag inte minns vad den hette eller var till för.

Jag slumarar till lite av dem. Blir väckt av forskningssjuksköterskan som kommer för att ta massa blodprov och prata lite.  (jag är med i två forskningsprojekt, berättar om dem i ett annat blogginlägg)

Vid 10.40 kom min fina op-kompis, som skulle bli opad efter mig.  Tur hon kom så jag fick någon att babbla lite med =)

13.40 var det äntligen min tur att få åka till op.  eller ja åka och åka... Jag fick hjälpa sjuksköterskan att köra min säng till operation.  Där mötes jag av ett gäng trevliga kvinnor i blåakläder.  De var narkospersonal och opsköterskor

Jag fick gå in i opsalen och lägga mig på opbordet. med bena i var sitt stöd.  Inte som gynstol utan raka  men lite isär. Hittar jag någon bild så ska ni få se hur jag menar.  de spänner fast benen och frågar om jag ligger bekvämt,  jag får filtar över benen.

Naroksläkaren kommer och hälsar och sätter sig vid min huvudända, Hon berättar vad de ska göra.

De sätter en pvk i min högra hand där de genom den ger min dels perfalgan ( som är som alvedon men i dropp) och som de öven ska spruta in sömnmedlet i.

Hon håller en mask med syrgas framför min min så kroppen och cellerna skall vara så syrerik som möjligt inför op. Klappar mig på kinden emellanåt.

Sedan säger hon att nu kommer vi strax spruta in sömnmedlet det kan svida lite, men är inget farligt. 
Så sprutar dem in, Hon ber mig ta långa andetag och fortsätter klappa mig på kinden. Jag minns att det blir lite snurrigt och att jag tänker bäst jag blundar så jag inte somnar med öppna ögon.  Minns att jag med tänker på mina katter för att liksom tänka på något bra inför sövningen.  sen minns jag inget mer från då.

Mitt första minne är sedan hur de säger att open är klar och att jag ska flytta över mig till sängen som står på den högra sidan.  Jag gör det och jag hör hur någon säger. wow det fixade hon ju nästan helt själv, det är inte så vanligt. 

sen är minnen i bitar

- Jag har ont. så fruktansvärt... och jag typ skriker... jag har ont... En sköterska säger,  jag ser det gumman, de skyndar sig vad de kan med morfin och jag får morfin i min pvk fler gånger för att de ska stilla sig.  smärtan kommer tillbaka så fort och får mer morfin. 

 Jag minns även att sköterskan säger att du fått lite utslag av morfinet, det är vanligt så nu får du ngt som ska ta ner dem.

- Minns att jag just kommer till uppvaket och hör att min mamma ringer till uppvaket och att de säger att jag just kommit, att det gått bra, men att jag är väldigt trött.  Minns hur de hälsar från mamma.

- jag har syrgas och en blodtrycksapparat som pumpaar upp sig och tar trycket hela tiden.  Det är det värsta jag vet, det gör så ont så ont.

- De kollar med bladderscan ( ett ultraljud) för att se hur mkt urin jag har i blåsan,  men de var inte så mycket så jag slapp tvinga mig upp till toa.

- Jag vaknar till mer och mer. Mamma ringer igen och jag pratar några ord med henne. sedan somnar jag igen. Är vaken och sover till och från.

- Efter ett tag tycker dem att de är dax att sätta mig i en fåtölj.  Så jag ber att få förbereda mig i 5 minuter och det fick jag. sedan var det upp på sängkanten, sitta där en stund och sedan över till fåtöljen. Där satt jag och sov resten av tiden på uppvaket. eller okej, sov ibland och var vaken ibland.
Jag minns när min opkompis kom till uppvaket vid 18-tiden. och att kirurgen kom in och pratade lite. Men minns inte vad han sa. Mer än att jag får dricka 3 dl vatten under kvällen

Lite senare fick jag åka till avdelningen. Jag skulle ha syrgas hela natten samt att de skulle kolla blodtryck ofta.
Jag fick ganska mycket smärtstillande för jag ahde så ont. Plus de vanliga alvedon var 6etimme.

Även den kvällen och natten minns jag i småbitar.

- Minns jag tänkte att det är bra att sitta upp för lungorna , så jag satte mig i fåtöljen och blåste i min röda moment22 pipa emellanåt.
- Gick själv till toan och försökte kissa flera ggr, men det gick verkligen inte. De kom in och gjorde en bladderscan ( ett ultraljud som kollar hur mkt det är i blåsan) som visade 4 dl. men de gjorde inegn åtgärd.  Jag försökte kissa igen och igen.  Tillslut kunde jag pressa ut lite.  Ingen aning hur mkt, men inga 4 dl.  När jag skulle spola inser jag att mitt urin är helt blått... Vilken chock, men kommer på att det är ju pga det blåa de kör i oss för att kolla om nya magsäcken läcker.
resten av natten ligger jag i min säng, men går upp och pressar ut lite urin emellanåt för usch vad jag var kissnödig. samt att jag ber om smärtstillande för usch vilken smärta.

Så såg min operationsdag ut av det jag minns.  Fråga om nu undrar ngt =)
Jag ska försöka berätta hur operationen går till vid ett senare tillfälle, för dem som är intresserad av att veta.

Nu ska jag at mig i kragen igen och berätta om mötet med narkosläkaren och dagen innan operation.

Dagen började med att jag satte mig på tåget till stockholm. Skulle vara på ersta kl 12.00 så det blev ett tidigt tåg.
Jag kommer upp till ersta vid 11.30 tittar lite på utsikten och turisterna och sedan anmäler mig och går upp till kirurgmottagningen. 

Vi blir inkallade till en sjuksköterska.  Vi alltså jag och de två andra som också skulle på narkosbedömning. Den ena skulle opas samma dag som jag och den andra skulle opas om en vecka.

Mötet börjar med att sjuksköterskan informerar om operationen, om hygien inför operation. Vi får fylla i en enkät, får information om hur dagens upplägg är med sjukgymnastträff, narkosbedömning, blodprov. vägning. samt vilken tid vi ska komma dagen efter för vår operation. Jag skulle vara där kl 7 och min opkompis skulle vara där 11.

När hon var klar kommer sjukgymnasten och informerar om hur vi ska resa oss från sängen och lägga oss ned i sängen efter operationen. Hon informerar om hur viktigt det är att vi djupandas, att vi går upp och rör oss mycket efter operationen. och varför det är viktigt. att vi ska blåsa i pipan minst 5 ggr per timme. vifta på fötterna i sängen.  trampa när vi sitter och ser tv osv.

Efter det var det dax för vägning och mätning, samt om det var några mer frågor man hade som man inte ville ta upp i grupp.  Jag hade gått ned ca 5kg från jag var där sist,/ ca 8 kg sen modifaststart hon tyckte dte var bra. Hur midjemåttet var vet jag inte, hon mätte men jag glömde fråga vad dte blev.

sen var det dax för oss att en och en träffa Narkosläkaren.
Hon ställde lite frågor om sjukdomar, allergier, om man kunde öppna munnen ordentligt.  hon berättade  vad som skulle hända på operationen, just runt narkos och sövningen. och att de skulle sätta eda under narkosen ifall de var tvungen att göra ett öppet snitt. Hon trodde inte det, men ville och behövde ju ändå informera om det.  Hon var väldigt trevlig , vi babblade lite runt om oxå innan det var dax för nästas tur.

För mig var det då dax att gå ned till labb och ta blodprover. Sen var jag fri attt åka från sjukhuset och göra vad jag kände för resten av dagen.

Jag letatde upp Hotell colombus och checkade in. Vilade lite  åt modifast och så.  Sedan åkte jag ned på stan, kollade lite affärer, köpte lite små saker som jag behövde. Hade tänkt åka till skansen, för jag ville så gärna, men kom på att det var ju allsång, så det skippade jag.  gick runt och tittade lite, sedan åkte jag tillbaka till hotellet  åt lite modifast igen, såg tv, duschade ordentligt som jag skulle innan operation.
Skulle ringa min pappa, men det gick inte,  gick inte smsa heller.  ngt gjorde att min mobil blev utslagen  hade full kontakt stod det, men  fick svar att det var dålig kontakt när jag försökte ringa och smsa.  samma sak med att ringa mamma,  Blev jätte ledsen och stressad, ville ju prata med dem innan jag sov.  visste ju inte om det skulle vara sista ggn.  Ja jag var beredd på att dö under operationen

tillslut gick jag ut från hotellet i min pyjamas och gick och gick tills det helt plötsligt gick att ringa.  Så där stod jag på en gata i stockholm i jamasen och pratade med mina föräldrar.  sen kände jag mer frid och gick hem och sov.

det var ett lungt och fint hotell

Jag varit frånvarande från bloggen, jobbat massa för att tjäna ihop lite pengar så jag klarar augusti, nu när jag bara kunde jobba halva juli pga operation.

I morgon bär det av till stockholm.  eller ja, det är ju idag, men aaa
är nervös, men det ska nog gå bra.  själv open är jag inte nervös över, kanske för att det känns så overkligt,  eller för att min hjärna är inställd på att det in te kommer bli någon op. att de säger nej helt plötsligt.  pga  jag gått ned för lite eller nåt. Första veckan gick jag ned ca 6 kg.  andrta veckan.... 1,5 kg.  så ja det känns surt.

på onsdag är operationen. Men eftersom jag åker till stockholm imorgon så kommer jag inte ah tillgång till dator och det blir ingen uppdatering här förrän jag kommer hem.

nu måste jag sova så jag orkar upp i morgon

Jag är mitt inne i flytperioden och nu går det bra. Jag är inte så sugen på ngt och sånt.  Härlig känsla.  Men jag grämer mig över att jag de senaste 2 dagarna bara gått ned sammanlagt 3 hg....  Det blir ju ingen bra viktnedgång till op när det hållerpå sådära, de kommer inte tro jag försökt och kommer då inte låta mig opas....  väger idag 1.5 kg mindre än invägningen och ska opas den 13e,  och på narkosbedömning och lite annat den 12e juli..... så tiden är knapp.  Är så rädd jag kommer bli nekad op och få åka hem.  På ersta har de ju inga vikt krav, Men vi ska flyta minst 2 veckor.  jag kommer ha flytit 17 dagar.  har gått ned ca 6 kg sen första flytdagen.   Jag var ju så jäkla dum så inför bedömningssamtalet så bantade jag ner mig ca 5 kg och had einte ätit något på ett tag när jag kom dit.  för att väga så lite som möjligt.  sen de ca 2.5 månad jag väntade så gick jag upp det igen =( suck... är så rädd...
jag dricker och dricker.  men de hjälper ju inte =(  ledsen blir jag

Jag tappat sugen och inspirationen lite till att blogga för tillfället, men det kommer nog strax tillbaka =)

operationen närmar sig med stormsteg. om en vecka är jag i stockholm och ska sova en natt på hotell innan op. är apnervös för det. rädd att inte hitta eller att gå vilse till sjukhuset på opdagen.  för tydligen ska det vara en bit bort.

ska lägga mig nu, är sååå trött idag

I morse när jag vägde mig hade jag gått ned 7 hg till!!   yay... hejja mig!! Det är det som ger motivationen att fortsätta med modifasten

idag är jag så jäkla hungrig så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Blir ju inte bättre av att jobba på pressbyrån heller där all mat och sånt finns precis överallt =( men jag är jäklans duktig tycker jag. Har bara tuggat ett tuggummi, sockerfritt, idag utöver mina soppor. sen druckigt massa vatten.

försöker att inte tugga tuggummi heller. men när suger blir för stort på jobbet är det ju bättre att ta ett tuggummi än lite mitt impulsiva jag stoppa ngt annat i munnen.

Såklart räknar jag dagarna. Varje dag känns som en evighet.  Men de minskar iallfall. Om 2 veckor är jag förhoppningsvis opad och ska bli utskriven om några timmar.

Har fått brevet om vilket hotell jag ska bo på natten till operation. Det var en bit att gå från det till sjukhuset, men det är det värt. Funderar lite på att åka taxi på morgonen.  Om jag inte hittar en buss eller så. så jag kommer i tid,  inte är dyngsvettig och inte går vilse. men vi får se. Jag är ju inte gjord av pengar direkt.... Och resan hem kommer nog kosta endel, eftersom jag inte kan boka biljetten i förväg, eftersom jag inte vet när jag får åka hem.

Fick svar från försäkringskassan igår att det finns ngt som heter Studietids-SGI och att jag kan söka sjukpenning, eftersom jag har jobb på lov och så. det är nog inte så mkt pengar, men varjekrona är ju värdefull när man inte har någon inkomst alls under sjukskrivningsveckorna.

Funderar mkt över de 4 soppveckorna efter operationen.  Hur det ska bli. Jag försöker komma på vad och hur jag ska göra sopporna, Men de är lite klurigt tycker jag. Jag är inte van vid att göra soppor och vanliga keldasoppor räcker ju inte. Då måste jag tillsätta proteiner och kolhydrater.
Jag får väl leta upp massa sopprecept koka dem och sedan mixa dem släta,  för det får inte vara några bitar och klumpar i.
men sen ska jag ju äta varannan timme så det blir många mellanmål med med smoothies, yoghurt, jos, mjölk, proviva osv. men det blir nog bra =)