Idag är jag på dag 4 i modifastandet. När jag ställde mig påvågen i morse så stod den på -2.5 kg från i måndags.  Det känns bra.  Även om jag vet att de är kolhydrat och vätskedepåer och tarminnehåll, så kändes det ändå bra att det var så mkt minus.  det ger lite motivation till att fortsätta kämpa.  Egentligen klarar jag mig på det jag får i mig av modifasten.  Men det är just vetskapen att jag inte får äta som gör det ännuvärre.  Jag är så hungrig.  Iallfall i hjärnan.

samtidigt vill jag göra mitt yttersta för att fixa detta, så jag ska minsann inte fuska.  Försöker dricka massa vatten.  dels för det är avrmt, dels för man behöver det när man modifastar, sen har jag emd hört att man gå ned mer om man dricker ordentligt för då spolas det liksom ut.

och idag, som alla andra dagar brottas jag med tanken, tänk om jag inte går ned tillräckligt. Ersta har inget viktminskningskrav, utan bara att man äter modifast i 2 veckor.  men ändå liksom...  de tänker ju man går ned då.  och tänk om vågen visar samma som invägningen.   för jag medger jag gick upp lite efter läkarbesöket,  tror att det lätt blir så.  för hjärnan ställer in sig på att nu äre sista veckorna jag får äta. Men mitt råd till alla som ska göra open,  se till att du inte går upp efter läkarbesöket. För det nlir bara kämpigare när du ska gå ned det inför operationen.

Modifast gillar jag skarp.  tycker puddingarna mättar mkt bättre än sopporna. fast sopporna är med goda. Ni som läst min blogg lite vet jag att jag käkade cambridge förrut , och detta är en väldig skillnad..

Har varit bort rest ett par dagar , men nu är jag tillbaka igen.

Är på dag tre i det riktiga flytet och jag är hungrig så jag skulle kunna käka en gnu. positiva är att jag är inte godissugen, utan sugen på mat. Just nu mest en riktigt go macka med grönsaker, ost och skinka på.  Men det kan jag ju drömma om.

sova nu. Men ska skriver igen imorogon och då lite längre kanske.

kul att ändå några läser

Flera av dem jag pratat med om överviktsoperation,  okej inte att jag ska göra utan rent allmänt förstår inte varför man väljer att göra en GBP? Hur man kan utsätta sig för dem riskerna?  och livslånga förändringen.  De säger att det är ju bara att banta.  Jo grattis, tänk om det var så enkelt.

att gå ned 5-10 kg funkar jätte bra,  att inte gå upp dem igen är svårare.  Att gå ned 50-70 kg och för endel tom över 100kg är en riktig kamp och kan kännas omöjligt.  När personen har kämpat sig ned 10 kg... ja då har de gjort en tiondel, de är har lång väg kvar då.  För endel funkar det jätte bra, de hittar sä som passar dem osv.  För andra funkar det inte lika bra

När man som överviktig har provat olika bantingsideer, man går ned endel,  sedan  går man upp det igen.  sedan ned igen lite.  sedan upp samma vikt igen plus några till. Tillslut tröttnar man.  Det känns så jäklans hopplöst.

För mig är en GBP-operation ett av mina viktigaste beslut i livet.  jag vet vilken förändring det krävs av mig, hur jag måste förändra mitt liv,  mitt ätande, min motion. En GBP är bara ett verktyg, sedan jobbet måste jag göra.  Jag är väldigt medveten om det.  Det tog mig flera år att komma fram till en GBP.  Jag hade några olika krav på mig själv jag var tvungen att uppnå för att göra den.Bland annat

- Vara psykiskt stabil.

- Bryta viktuppgång

-  Hålla vikten i minst 1 år

-  Testa minst 2 nya bantingsideer som jag inte testat innan och göra det helhjärtat.

Detta just för att vara så bra förberedd som möjligt inför mitt kommande liv. och för att ge bantning en sista chans.

Jag pratade igenom detta med min dåvarande terapeut.  Hon sa att hon tyckte jag var stabil nog för att göra den. och att jag visat på goda resultat i sluta gå upp i vikt. så jag ringde Vårdcentralen fick en tid och fick så småningom en remiss.  Efter remissen har det nästa tagit 1½ år innan jag fick opertionstid. Men den tiden har varit bra för mig.  För att mer förbereda mig och för att rent menatalt förbereda mig för vad som komma ska.

Jag har valt att inter berätta för så många.  Har några kompisar som vet.  Mina föräldrar med respektive vet med nu,  fast det tog jätte länge innan jag berätta för dem.  Var så rädd hur de skulle ta det, vad de skulle tycka osv.  Jag är så glad att båda två var väldigt positiva till det. 
Jag och farmor hade pratat endel om det. Hon visste jag stod i kö. Men den vetskapen och hemligheten, som det var då, tror jag hon tog med sig in i döden. Men det har under resans gång vart skönt att veta att Farmor stötta mig i detta.  Tyvärr så får hon inte se mig opererad och hur jag går ned.  Men jag tror hon tjuvkikar på mig lite från sin himmel =)

Jag har bestämt mig för att inte berätta för fler än som redan vet nu innan operationen. Efter operationen får jag ta nytt beslut hur jag vill göra. Jag vet några som jag ska berätta för efter operation, men som jag inte vill oroa innan.  Typ min närmaste släkt, så som mostrar och farbror. Morfar. Kusinerna.  men innan vill jag inte berätta. Jag är så rädd jag kommer till stockholm och de säger Nej,  vi måste avblåsa operationen. du får inte opereras.  så det känns tryggare att berätta efter operationen.  sen vet jag inte vilken inställning folk har.  När den redan är gjord kan man inte göra så mycket åt det,  men innan är jag rädd att folk ska försöka övertyga mig att inte göra den.

oj nu är det verkligen sovdax.  Natti

Imorgon börjar min modifast-period på riktigt. Jag har ju innan tjuvkört lite med camebridge, fast lite fuskning ibland. ex på min födelsedag och så. Men i morgon börjar dte hårda allvaret på riktigt inte en fuskning ska jag göra.  Ersta har ju sgat minst 14 dagar.  jag tänkte köra 17 dagar nu hår.  iallfall bättre än inget.  Plus jag kört lite camebridge en vecka innan.  Hoppas verkligen jag går ned tillräckligt.  Är så rädd att jag kommer dit och de säger Nej du får inte göra operationen.  Jag har aldrig hört att dte hänt någon,  men någon ska ju vara den första liksom....  Vet ni som läser om någon som fått tillsagt när de är där att de inte fick göra open??

Sen är det ju mer kalorier i modifasten.  vilken gör att jag tänker det är svårare att gå ned på dem.  har jag fel???

Men Ersta vill ju modifast för att kroppen i sig ska vara i så bra form som möjligt.  Tar man de sopporna som är VLCD istället så tar även kroppen mer stryk. Och inför en operation är det bra om kroppen mår så bra som möjligt.

Håller på och planerar min mat efter op.  börjar samla på mig lite smoothies och annat som är bra att ha i frysen.

Idag har jag för första gången gjort några smålådor ínnehållande nermixad kyckling och lagt i frysen. Planen är att jag ska ha det i mina soppor sedan när min sopptid är efter operationen och det är skönt att ha lite förberett. Många förbereder hela soppor, men jag ahr inte orkat och hunnit det.  Tycker det är jobbigt att stå med nosen i matlagning när jag bara äter viktreduceringssopporna just nu

Idag ökar min ålder med ett år.  Usch gammal börja rjag bli,  snart 30 ju =(

Idag är kanske sista gången jag kan äta tårta på min födelsedag. Man vet ju inte hur jag kommer må och klara det i framtiden,  tänker mest på dumpningar och så.  Så jag har dagen till ära bakat en liten tårta som jag ska bjuda lite folk på , men även ta en bit själv såklart =)

sen börjar allvaret med stenhård modifast.  men jag tror det kommer bli bra!

Glad midsommar på er som orkar läsa detta!

kram

Har bestämt mig för att ta före och efter bilder,  men även undertiden bilder, Kanske är det inget som kommer visas offentligt, inte än iallfall. Men tror det är bra för mig egna skull att jag tar bilder.

så idag ahr jag tagit mina före bilder,  det är ingen vacker syn, men skönt att ha någonting att jämföra med

sovdags. 

jiiihaaa  hade den 23e besöksrekord!  5 st ligger rekordet på, så det är inte så många, men ändå massa mer än ingen.  trodde faktiskt ingen skulle läsa.  undrar ni något får ni gärna fråga =)