Flera av dem jag pratat med om överviktsoperation,  okej inte att jag ska göra utan rent allmänt förstår inte varför man väljer att göra en GBP? Hur man kan utsätta sig för dem riskerna?  och livslånga förändringen.  De säger att det är ju bara att banta.  Jo grattis, tänk om det var så enkelt.

att gå ned 5-10 kg funkar jätte bra,  att inte gå upp dem igen är svårare.  Att gå ned 50-70 kg och för endel tom över 100kg är en riktig kamp och kan kännas omöjligt.  När personen har kämpat sig ned 10 kg... ja då har de gjort en tiondel, de är har lång väg kvar då.  För endel funkar det jätte bra, de hittar sä som passar dem osv.  För andra funkar det inte lika bra

När man som överviktig har provat olika bantingsideer, man går ned endel,  sedan  går man upp det igen.  sedan ned igen lite.  sedan upp samma vikt igen plus några till. Tillslut tröttnar man.  Det känns så jäklans hopplöst.

För mig är en GBP-operation ett av mina viktigaste beslut i livet.  jag vet vilken förändring det krävs av mig, hur jag måste förändra mitt liv,  mitt ätande, min motion. En GBP är bara ett verktyg, sedan jobbet måste jag göra.  Jag är väldigt medveten om det.  Det tog mig flera år att komma fram till en GBP.  Jag hade några olika krav på mig själv jag var tvungen att uppnå för att göra den.Bland annat

- Vara psykiskt stabil.

- Bryta viktuppgång

-  Hålla vikten i minst 1 år

-  Testa minst 2 nya bantingsideer som jag inte testat innan och göra det helhjärtat.

Detta just för att vara så bra förberedd som möjligt inför mitt kommande liv. och för att ge bantning en sista chans.

Jag pratade igenom detta med min dåvarande terapeut.  Hon sa att hon tyckte jag var stabil nog för att göra den. och att jag visat på goda resultat i sluta gå upp i vikt. så jag ringde Vårdcentralen fick en tid och fick så småningom en remiss.  Efter remissen har det nästa tagit 1½ år innan jag fick opertionstid. Men den tiden har varit bra för mig.  För att mer förbereda mig och för att rent menatalt förbereda mig för vad som komma ska.

Jag har valt att inter berätta för så många.  Har några kompisar som vet.  Mina föräldrar med respektive vet med nu,  fast det tog jätte länge innan jag berätta för dem.  Var så rädd hur de skulle ta det, vad de skulle tycka osv.  Jag är så glad att båda två var väldigt positiva till det. 
Jag och farmor hade pratat endel om det. Hon visste jag stod i kö. Men den vetskapen och hemligheten, som det var då, tror jag hon tog med sig in i döden. Men det har under resans gång vart skönt att veta att Farmor stötta mig i detta.  Tyvärr så får hon inte se mig opererad och hur jag går ned.  Men jag tror hon tjuvkikar på mig lite från sin himmel =)

Jag har bestämt mig för att inte berätta för fler än som redan vet nu innan operationen. Efter operationen får jag ta nytt beslut hur jag vill göra. Jag vet några som jag ska berätta för efter operation, men som jag inte vill oroa innan.  Typ min närmaste släkt, så som mostrar och farbror. Morfar. Kusinerna.  men innan vill jag inte berätta. Jag är så rädd jag kommer till stockholm och de säger Nej,  vi måste avblåsa operationen. du får inte opereras.  så det känns tryggare att berätta efter operationen.  sen vet jag inte vilken inställning folk har.  När den redan är gjord kan man inte göra så mycket åt det,  men innan är jag rädd att folk ska försöka övertyga mig att inte göra den.

oj nu är det verkligen sovdax.  Natti

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är så mkt som bubblar i mig just nu. Jag vet inte vart jag ska ta vägen med allt. Idag är jag trött. Tar mig inte ur sängen idag. Bara ligget här. Surfar lite. Läser lite sover lite. Jag känner mig ensammast i världen. ...

Tiden går och inget blir skrivet i bloggen på år. Tiderna förändras... när jag började skriva var jag en hyfsat frisk tjej som gick ned i vikt efter gbp Nu är jag typ sjuk och önskar jag kunde bli smal. Men medicinerna förstör endel och jag blev ...

Idag har jag inget på programmet så planen är städa och träna. Tyvärr ser det ganska hemsk ut här. Kök å sovrummet är värst. Har städat badrummet hallen o vardagsrummet idag. Bara golven kvar där. Men ska ta tag i dem andra med. Men belönar mig ...

Tänker tänker tänker. Jag är inte den man önskar. Försöker anpassa mig så jag fastar i mallen men vad hjälper det att mailen inte är skriven av samma person. Någon har ju helt klart haft en avsikt ned det. Försöker uppnå dina önskemål men jag nå...

Tiden går. Jag har håll mig borta från bloggen. Lovade vännerna att när jag flyttade från Norrköping så skulle jag blogga. Men det höll inte. Kanske dags att börja igen nu. Vet inte om nån läser min blogg längre eller ens kommer göra det. Men är j...