Jag skyller inte på mina föräldrar för min  övervikt, även om det kasnke lät så i förra blogginlägget. Jag menar bara att de dem äter när man är liten äter man ju själv.  Och när man är liten tänker man inte på vadman äter, iallfall gjorde inte jag det.

De kilon jag gått upp när jag blev lite äldre är såkalrt mitt ansvar till 100% jag valde vad jag åt, även om det fanns orsaker

Ja... jag har varit överviktig till och från i stortsett hela mitt liv. Eller nja förretsen, tills jag var 5-6år var jag nog normalviktig, men sen ökade det. Mina föräldrar gick viktväktarna ett tag, då gick jag med ned i vikt. Tänk att det faktiskt styrs av vad föräldrarna äter. Alltså jag som barn åt ju samma liksom.

Jag precis som de flesta barn tyckte om godis och redan som liten tjuvåt jag godis ibland. Jag minns en ggn speciellt när jag klev upp på stolen hemma för att at pengar ur min röda plånbok som låg i skåpet och åkte sedan och köpte godis som jag gömde mig bakom ett hus och åt. Minns inte om min bästis var med eller om jag gjorde det ensam.

Jag minns inte vad vi åt när jag avr yngre, men jag ser ju på kort att jag är lite tjockare än de andra och det har sakta men sökert ökat

När jag sedan blev lite äldre(10-12 år) köpte jag godis, kakor och så som jag smög åt. Det var min trygghet och min tröst när allt stormade i mitt liv.
men det är barndomen vi pratar om nu,

Det var aldrig ngn som sa ngt om min vikt förrän jag komtill högstadiet, då påpekade min nya skolsköterska den,

Jag vägrade ofta vara med på gympan, mest för jag skämdes över mig själv.

Som vanligt på måndagar är det dags för vägning. Jag vissteinnan vartåt det skulle luta, har tjuvvägt under veckan, och fick en chock en dag när jag låg +1 kg. Nu vet ju alla att vikten pendlar lite från stund till stund för alla människor, men jag blev ändå ledsen såklart.
Men idag när jag vägde mig låg jag + 3 hekto, och det kan jag leva med,  förra veckan fick jag 2 olika svar när jag vägde mig, å jag valde det lägsta av dem (såklart) Men annars hade det vart +- 0 idag.

Idag börjar även mitt skärpa liv,  veckan som gått har jag varit för jäklig...  =(  men nu fram till Jul är det ordning och reda som gäller,  äta på bestämda tider (som det alltid ska vara) Äta rätt saker.
Inget mjuktbröd, lussekatt, skumtomte, eller annat godis. inga pepparkakor osv.
Finns massa annat gott man kan äta,  även om de kräver lite mer jobb.  Jag har inte råd att slösa den lilla plats jag har i magen på onyttigheter.
Finns 2 dagar undantagen kommer kunna ske,  det är på lucia och den ev. glöggkväll med tjejerna,  då kan jag tänka mig en pepparkaka eller två.

Nu måste jag återgå till mitt tenta plugg.

Detta är ju  en grymt stor fråga. Undrar om jag egentligen har något fullkomligt svar??

Jag är en 27 årig tjej, som  bor i en etta ihop med mina katter. Pluggar till sjuksköterska. Min familj borlångt här ifrån. Jag har inga riktiga syskon. Men min mammas sambo har 2 barn, var av den ena ser jag lite som min syster.

Men vem är jag??
- En människa vars humör pendlar väldigt. Från glad till ledsen till glad igen

- Impulsiv, jag gör mycket ogenomtänkta saker, men det förgyller ju bara tillvaron =)

- Gastric opererad

- Ser mig själv som ganska snäll.... fast jag kan vara en riktig ragata med när jag har en dålig dag

- Bryr mig om andra.

- Gillar att umgås med folk.... ibland tom lite översocial

- Lever mycket i mina fyrkanter.  Ibland går det jätte bra att rubba dem, ibalnd blir det en mindre katastrof om de rubbas.
- Snart färdig sjuksköterska

- Älskar djur

- Skulle vilja hjälpa alla i hela världen.... men ja vet det inte går

Om man istället ska se frågan ur ett viktperspektiv, som jag tror är tanken med den så
- Överviktig... Jag har fortfarande BMI fetma

- Jag skäms över min vikt och kropp och undviker att träffa massa folk jag inte känner

- Jag är klumpig

- Jag väger idag 30 kg mindre än när jag började min viktresa och 34 kg mindre än min maxvikt

- Min självkänsla är inte på topp, men har blivet bättre med kilona som rasar

- Det finns mycket jag skulle vilja göra, men min vikt hämmar mig,  både rent kroppsligt men även psykiskt

- Jag hatar att köpa kläder, för inget passar

- Jag jämför ofta mig själv med en elefant unge

Ja det finns nog mer att skriva,men just nu kommer jag inte på mer

Kollade runt på lite bloggar och fann denna lista på Jennifersblogg (http://gastricbypassop.wordpress.com ) Så jag lånar den lite =)  Jag ahr alltid tänkt att sånnadär blogglistor som cirkulerar är inte min grej, men nu hitta jag denna och visst jag har tänkt och analyserat alla grejer innan,men  bloggen ska ju handla om mig och min vikt och viktresa först och främst, så jaaa... varför inte testa. Första inlägget blir troligen senare ikväll när jag städat och adventspyntat färdigt här hemma.

Dag 1: Vem är jag?
Dag 2: Min barndom ur ett viktperspektiv
Dag 3: Mina ”ursäkter”
Dag 4: Hur tillät jag mig bli så här stor?
Dag 5: Min självkänsla
Dag 6: Mitt förhållande till mat
Dag 7: Mitt förhållande till godis/snacks
Dag 8: Motion tidigare i livet
Dag 9: Motion idag
Dag 10: Mina försök till viktnedgång
Dag 11: Människor som har hjälpt
Dag 12: Människor som har stjälpt
Dag 13: Sjukdomar kopplade med övervikten
Dag 14: 10 saker du inte visste om mig
Dag 15: Mina mål
Dag 16: Min metod
Dag 17: Mina förebilder
Dag 18: Hur jag hanterar motgångar
Dag 19: Lycka
Dag 20: Kläder
Dag 21: Drömmar
Dag 22: Vad jag saknar
Dag 23: Det här är jag bra på
Dag 24: Rädslor
Dag 25: Belöningar
Dag 26: Bloggar jag läser
Dag 27: Ett recept
Dag 28: Ätstörningar
Dag 29: Det här är jag stolt över
Dag 30: Min framtid

Jag erkänner, jag har helt klart koncéntrationsproblem. Sitter och tenta pluggar, fokuset kan jag hålla uppe i ca 10-20 minuter sen är det kört igen.  Undra varför??  Detta är en ganska ny upplevelse för mig. Jag brukar kunna koncentrera mig när jag väl bestämt mig att göra det,  men nu går det inte.

Jag tänker kanske för mycket, men läser ju till sjuksköterska och har lärt mig att B12 brist kan ge tecken som liknar typ demens för endel. Undrar om det är så att jag har vitaminbrister som leder till både min trötthet, min minnes försämring och mina koncentrationsproblem.

Ja jag slarvar med vitaminerna. Fråga inte varför, för jag ahr inget svar,  kanske inte tar mig själv på tillräckligt stort allvar. Ja ibland glömmer jag ta dem, men de står framme och det brukar bara blir att jag struntar i dem.  Att jag mår illa av tabletterna tror jag påverkar lite med.  Men jag måste ta mig i kragen och ta dem,  kanske varje kväll innan läggdax vore lämpligt, för då ska jag ju sova och inte behöva brottas med mitt illamående när jag ska iväg.

Snart är det jul... Ja lite för snart enligt mig. Hade som mål att gå ned 45 kg till jul. Det klarar jag inte. Ja det var kanske lite högt satt, men jag hade hört andrav som gått ner mer på kortare tid så jag tänkte det nog skulle gå.

Jag bekymrar mig lite över jul. Hur det ska bli med alla mat och godis osv.  Det är ju en högtid då man äter, men jag äter inte så mkt,men ofta däremot, passar ju inte alls övrigas tider.  Men det löser sig väl =)

Sen är det julklappar, jag har till 2 personer kvar, och jag vet verkligen inte vad jag ska ge. De har allt liksom, Tänkte en bok, men det ville de tydligen inte ha...
Får fundera vidare på det.

Jag är aphungrig idag med, Varför???  är det kroppen som behöver mer eller hjärnan som tror han ska ha mer mat??

Jag vet inte, tycker det är störande. Hade ett hopp och en tro att efter operationen så kommer hungerkänslorna minska. Nu är dte istället så att jag tycker de ökat, men kan ju inte äta för det... Eller kan kan jag väl, det tar inte stopp lika lätt när jag är hungrig. MEN jag håller mig till mina 2 dl som det är sagt ajg ska få i mig resten av livet.

Att vara hungrig men inte kunna äta är lite psykiskt tärande.