Jag tycker mellanmål är svårt att få till. Jag är i skolan mellan 8-17 varjedag så det blir endel mellisar. På förmiddagen är det inga problem,  då blir det knäcke med skinka, men eftermiddagarna är svårare,

Dessutom får jag känsla av att jag äter för mkt och jag är jätte rädd att töja ut magen. Men närjag skriver matdagbok och visar för ngn säger dem att det är för lite, krångligt är det...
men sen tänker jag säkert fel med,  jag upplever man blir lite störd i tankarna efter en sånhär operation, iallfall blir jag det.  allt kretsar runt mat....

oj götapetter ska jag komma på ett recept bara sådär.

något som jag gillade innan, nu ahr jag inte ätit det, är faktiskt ett viktväktarrecept. jag gör ofta mat på en höft, så det blir receptet med

Makaronigratäng:

lagom mycket Makaroner som kokas, överkoka dem inte

En stor burk keso

En påse fryst spenat

2--3 dl ostsås

Tomat

Ost

Tina spenaten, ta gärna upp den på morgonen eller dagen innan så den kan rinna av ordentligt

koka  makaronerna

lägg keson i botten av en ungsfast form
lägg på spenaten

Häll på de kokta makaronrna

häll på ostsåsen över makaronerna

skiva tomaterna och lägg överst,

strö över osten

gratinera i ugnen tills den fått fin färg

Oj det är en stor fråga, som jag skrev i mitt tidiagre inlägg så saknar jag min barndom och mitt liv, som de känns som jag har missat, pga flera olika saker.

Men jag saknar oxå människor. Jag vill inte rada upp dem, för jag är så rädd att jag missar att skriva någon. Jag saknar människor olikamycket olika dagar.
Men min mormor saknar jag jämt, varje dag. Hon var den människa som älskade mig kravlöst, som aldrig klagade på mig, där jag fick vara trygg och vara jag. Hon läste för mig på kvällen, hon lagade mat med kärlek.
Jag saknar min farmor, ibland kommer det över mig. som igår, så luktade jag på en sak som varit hennes innan, och det lukatde fortfarande hon. jag kunde inte sluta lukta på det. det  värmde i hjärtat, men samtidigt en sorg, för jag inser att jag inte kommer träffa henne mer.

Jag saknar en syster, jag har aldrig haft någon, och det saknar jag.

Jag saknar min familj, jag bor så långt borta och träffar dem så sällan.

Men om denna lista ska varainriktad på vikt och operationen kanske...
isåfall saknar jag att kunna äta. Ibland känner jag mig riktigt hungrig, men då uppstår två problem jag kan inte äta så mkt, och jag hittar inget som är gott.  Den senaste veckan ahr varit riktigt jobbig med att jag inte hittar ngt. Jga är liksom inte sugen och det smakar inte när jag väl äter det, Men man kan ju inte leva på luft heller, så det är baraatt äta vare sig man vill eller inte.

det är nog det jag mest saknar, och sedan att jag upllever att jag är väldigt trött jämt.jag ahde mer energi förrut och ork. Men det kommer tillbaka hoppas jag

jag ahr tappat matlsuten, totalt och jag hittar den inte. försöker äta men inte nog och inte tillräckligt. dricker för lite med =(

har ont i huvudet är yr och mår illa,  men kanske inte så kosntigt iofs. suck

Jaha ni... då var det dag för dagens blogginlägg.

Undrar om de menar förhållandet till mat nu eller  förut. Kanske menar de både och...??

Jag har inte haft ett sunt förhållande till mat. Jag har missbrukat maten, inte bara använt den till att få min dagliga näring utan även som tröst, straff , ångesthantering, belöning  osv
Jag har pendlat mellan att äta massa och inte äta alls. Har periodvis använd maten som ett kontrollsätt. Men jag ahr så ofta tappat kontrollen med.

Som  jag skrivet innan har jag tröstätit mycketförut. Men har även använtmaten som straff. att gör jag inte visa saker får jag inte äta, Jag har hanterat min ångest genom att äta, men även ätit när jag vill belöna.
Nu menar jag bara mat, inte godis och så. (för dte kommer nog imorgon om jag minns rätt)

idagsläget har jag ett förbättrat förhållningssätt till mat,  men åker ibland in på de gamla banorna, men helt klart bättre,  väldigt mycket bättre,

fast jag ser maten som ett onödigt ont, man måste ju äta. Fast jag äter det jag behöver och lite till =)

ja jag vet inte vad mer jag ska säga.  Ni måste ju tycka att jag är helt knas av alla mina inlägg

Detta är för mig en rätt känslig fråga, det ligger mycket skam i det och jag hatar mig själv för jag tillät det bli såhär.
Jag tror att det finns en rad orsaker till detta, att det blev såhär.

Jag skriver i punktform tror jag, har så svårt att få ned det i flytande text... eller så blir det kanske blandat. Jag vet inte riktigt vart jag ska börja.

Men somjag tidigare har berättat så började min övervikt redan när jag var liten, där var dte inte jag som tillät mig att bli tjock utan mer världen runt mig. men såsmåningom gick det ju över till att vara mitt egna ansvar. Så hur kunde det bli såhär??

- Jag tröst  åt mycket, dagligen
- Jag motionerade för lite. I perioder fick jag för mig att göra ngt så då motionerade jag mer.men det sinade snart ut.
- Jag har saknat kroppsuppfattning. Jag vetat att jag är tjock, och jag ser ju vad vågen har visat på.Men jag ahr ändå  inte haft någon större uppfattning hur illa det är. Det är ofta jag och mamma ex gått på stan och jag sett ngn som är stor och jag fått fråga mamma om jag är som hon eller han. Svaret har varierat iblnad är jag större,ibland ärjag mindre och ibland lika. Jag har haft turen att jag är rätt lång, vilket gör att det blir inte lika mycket boll av mig som det kan bli annars närman är jätte rund.
Men iallfall, iochmed jag inte har ngn direkt kroppsuppfattning så märkte jag inte hur jag bara blev större. Jag skämdes förmig själv som det var.
Och egentligen brydde jag mig inte... för det var ändå kört.  Fast innuti brydde jag mig,  jag var ledsen över mig själv.

Jag tror faktiskt mycket handlar om att jag inte orkade brymig. det var som det var liksom. Ja för dte handlade ju inte om okunskap vad man bör äta och inte. Men jag tröst åt som sagt. Maten blevmitt skydd motvärlden, eller ja mest godiset och sötsakerna.

Sen har jag bantat många många gånger. Som mest gick ned 14 kg. Men sen gick jag ju upp de kilona jag tappat plus några till,  så var det varje gång. så det ökade sakta men säkert.

Jag vill inte  skylla på sjukdom och mediciner osv. För jag ahr ett eget ansvar. Men när jag blev sjukare... innan det upptäcktes så ökade jag massa i vikt. gickupp 20kg på mindre än ett år. Jag bara åt och åt,  för det var min lösning på allt.  sen kom det fram att jag var sjuk,och började medicinera... medicinerna sänkte min ämnesomsättning, jag åt lite bättre, men fortsatte öka i vikt.

Jag funderade ofta på operation, men sa aldrig det till någon.bestämde mig att jag mste vara viktstabil eller gå nedåt. under ett år innan jag fick söka. För jag tänkte klarar jag viktstabil,så kan ajg ändå äta på ett sätt som är ok ur viktsynpunkt.

jag skäms över hur jag kunde låta det bli såhär

Det har funnits många ursäkter till att jag får äta onyttigt och idéer kring det.  Här kommer ett axplock

- Om jag går till den affären som ligger längre bort kan jag få köpa ngt gott för då har jag ju faktiskt förbränt lite med.

-Jag ska börja banta på måndag

- Jag är värd det efter en sån tuff dag

- Bättre jag äter istället för att ta till alkohol

- Jag kommer ändå aldrig bli smal

- Bara en sista gång

- Jag suttit med en 5 timmars tenta jag är värd detta.
- jag börjar imorgon

- Bara en liten bit, det gör ingen skillnad

-kroppen kan bara suga åt sig en viss mängd kalorier om dan

-Jag är ju ledsen...ngt måste ajg ju få pigga upp mig med

och massa mer finns det.

Som vanligt på måndagar är det dags för vägning. Jag vissteinnan vartåt det skulle luta, har tjuvvägt under veckan, och fick en chock en dag när jag låg +1 kg. Nu vet ju alla att vikten pendlar lite från stund till stund för alla människor, men jag blev ändå ledsen såklart.
Men idag när jag vägde mig låg jag + 3 hekto, och det kan jag leva med,  förra veckan fick jag 2 olika svar när jag vägde mig, å jag valde det lägsta av dem (såklart) Men annars hade det vart +- 0 idag.

Idag börjar även mitt skärpa liv,  veckan som gått har jag varit för jäklig...  =(  men nu fram till Jul är det ordning och reda som gäller,  äta på bestämda tider (som det alltid ska vara) Äta rätt saker.
Inget mjuktbröd, lussekatt, skumtomte, eller annat godis. inga pepparkakor osv.
Finns massa annat gott man kan äta,  även om de kräver lite mer jobb.  Jag har inte råd att slösa den lilla plats jag har i magen på onyttigheter.
Finns 2 dagar undantagen kommer kunna ske,  det är på lucia och den ev. glöggkväll med tjejerna,  då kan jag tänka mig en pepparkaka eller två.

Nu måste jag återgå till mitt tenta plugg.