Jag varit frånvarande från bloggen, jobbat massa för att tjäna ihop lite pengar så jag klarar augusti, nu när jag bara kunde jobba halva juli pga operation.

I morgon bär det av till stockholm.  eller ja, det är ju idag, men aaa
är nervös, men det ska nog gå bra.  själv open är jag inte nervös över, kanske för att det känns så overkligt,  eller för att min hjärna är inställd på att det in te kommer bli någon op. att de säger nej helt plötsligt.  pga  jag gått ned för lite eller nåt. Första veckan gick jag ned ca 6 kg.  andrta veckan.... 1,5 kg.  så ja det känns surt.

på onsdag är operationen. Men eftersom jag åker till stockholm imorgon så kommer jag inte ah tillgång till dator och det blir ingen uppdatering här förrän jag kommer hem.

nu måste jag sova så jag orkar upp i morgon

Jag är mitt inne i flytperioden och nu går det bra. Jag är inte så sugen på ngt och sånt.  Härlig känsla.  Men jag grämer mig över att jag de senaste 2 dagarna bara gått ned sammanlagt 3 hg....  Det blir ju ingen bra viktnedgång till op när det hållerpå sådära, de kommer inte tro jag försökt och kommer då inte låta mig opas....  väger idag 1.5 kg mindre än invägningen och ska opas den 13e,  och på narkosbedömning och lite annat den 12e juli..... så tiden är knapp.  Är så rädd jag kommer bli nekad op och få åka hem.  På ersta har de ju inga vikt krav, Men vi ska flyta minst 2 veckor.  jag kommer ha flytit 17 dagar.  har gått ned ca 6 kg sen första flytdagen.   Jag var ju så jäkla dum så inför bedömningssamtalet så bantade jag ner mig ca 5 kg och had einte ätit något på ett tag när jag kom dit.  för att väga så lite som möjligt.  sen de ca 2.5 månad jag väntade så gick jag upp det igen =( suck... är så rädd...
jag dricker och dricker.  men de hjälper ju inte =(  ledsen blir jag

oj jag har så många drömmar och längtan att bli smal. okej jag kommer väl inte bli jätte smal, men drömmer om att bli normalviktig.  fast att gå från fetma till övervikt vore toppen!

när jag blir smal ( eller iallfall smalare än jag är nu)  vill/ska jag:

- glädjas över att ha synliga nyckelben
- njuta av att slippa skavsår på lårens insida
- bada (inte badkar alltså *s*)

- hitta kärleken

- skaffa barn

- gå långa promenader utan att flåsa ihjäl mig

- Handla vilka kläder jag vill i fina färger å slippa gå runt i mörka tält
- tatuera mig
- träna på gym

- gå ut utan att folk glor ögonen ur sig
- delta i göteborgsvarvet

- visstas ute utan att folk kommeterar och säger att fetton som jag borde inte få vistas bland folk.
- vara mer social
- skämmas mindre över mig själv
- köpa riktiga jeans

- sitta med benen i kors

- vårda mitt yttre mer

- cykla massa

finns garanterat mer,  får fylla på allt eftersom =)

Såklart räknar jag dagarna. Varje dag känns som en evighet.  Men de minskar iallfall. Om 2 veckor är jag förhoppningsvis opad och ska bli utskriven om några timmar.

Har fått brevet om vilket hotell jag ska bo på natten till operation. Det var en bit att gå från det till sjukhuset, men det är det värt. Funderar lite på att åka taxi på morgonen.  Om jag inte hittar en buss eller så. så jag kommer i tid,  inte är dyngsvettig och inte går vilse. men vi får se. Jag är ju inte gjord av pengar direkt.... Och resan hem kommer nog kosta endel, eftersom jag inte kan boka biljetten i förväg, eftersom jag inte vet när jag får åka hem.

Fick svar från försäkringskassan igår att det finns ngt som heter Studietids-SGI och att jag kan söka sjukpenning, eftersom jag har jobb på lov och så. det är nog inte så mkt pengar, men varjekrona är ju värdefull när man inte har någon inkomst alls under sjukskrivningsveckorna.

Funderar mkt över de 4 soppveckorna efter operationen.  Hur det ska bli. Jag försöker komma på vad och hur jag ska göra sopporna, Men de är lite klurigt tycker jag. Jag är inte van vid att göra soppor och vanliga keldasoppor räcker ju inte. Då måste jag tillsätta proteiner och kolhydrater.
Jag får väl leta upp massa sopprecept koka dem och sedan mixa dem släta,  för det får inte vara några bitar och klumpar i.
men sen ska jag ju äta varannan timme så det blir många mellanmål med med smoothies, yoghurt, jos, mjölk, proviva osv. men det blir nog bra =)

Flera av dem jag pratat med om överviktsoperation,  okej inte att jag ska göra utan rent allmänt förstår inte varför man väljer att göra en GBP? Hur man kan utsätta sig för dem riskerna?  och livslånga förändringen.  De säger att det är ju bara att banta.  Jo grattis, tänk om det var så enkelt.

att gå ned 5-10 kg funkar jätte bra,  att inte gå upp dem igen är svårare.  Att gå ned 50-70 kg och för endel tom över 100kg är en riktig kamp och kan kännas omöjligt.  När personen har kämpat sig ned 10 kg... ja då har de gjort en tiondel, de är har lång väg kvar då.  För endel funkar det jätte bra, de hittar sä som passar dem osv.  För andra funkar det inte lika bra

När man som överviktig har provat olika bantingsideer, man går ned endel,  sedan  går man upp det igen.  sedan ned igen lite.  sedan upp samma vikt igen plus några till. Tillslut tröttnar man.  Det känns så jäklans hopplöst.

För mig är en GBP-operation ett av mina viktigaste beslut i livet.  jag vet vilken förändring det krävs av mig, hur jag måste förändra mitt liv,  mitt ätande, min motion. En GBP är bara ett verktyg, sedan jobbet måste jag göra.  Jag är väldigt medveten om det.  Det tog mig flera år att komma fram till en GBP.  Jag hade några olika krav på mig själv jag var tvungen att uppnå för att göra den.Bland annat

- Vara psykiskt stabil.

- Bryta viktuppgång

-  Hålla vikten i minst 1 år

-  Testa minst 2 nya bantingsideer som jag inte testat innan och göra det helhjärtat.

Detta just för att vara så bra förberedd som möjligt inför mitt kommande liv. och för att ge bantning en sista chans.

Jag pratade igenom detta med min dåvarande terapeut.  Hon sa att hon tyckte jag var stabil nog för att göra den. och att jag visat på goda resultat i sluta gå upp i vikt. så jag ringde Vårdcentralen fick en tid och fick så småningom en remiss.  Efter remissen har det nästa tagit 1½ år innan jag fick opertionstid. Men den tiden har varit bra för mig.  För att mer förbereda mig och för att rent menatalt förbereda mig för vad som komma ska.

Jag har valt att inter berätta för så många.  Har några kompisar som vet.  Mina föräldrar med respektive vet med nu,  fast det tog jätte länge innan jag berätta för dem.  Var så rädd hur de skulle ta det, vad de skulle tycka osv.  Jag är så glad att båda två var väldigt positiva till det. 
Jag och farmor hade pratat endel om det. Hon visste jag stod i kö. Men den vetskapen och hemligheten, som det var då, tror jag hon tog med sig in i döden. Men det har under resans gång vart skönt att veta att Farmor stötta mig i detta.  Tyvärr så får hon inte se mig opererad och hur jag går ned.  Men jag tror hon tjuvkikar på mig lite från sin himmel =)

Jag har bestämt mig för att inte berätta för fler än som redan vet nu innan operationen. Efter operationen får jag ta nytt beslut hur jag vill göra. Jag vet några som jag ska berätta för efter operation, men som jag inte vill oroa innan.  Typ min närmaste släkt, så som mostrar och farbror. Morfar. Kusinerna.  men innan vill jag inte berätta. Jag är så rädd jag kommer till stockholm och de säger Nej,  vi måste avblåsa operationen. du får inte opereras.  så det känns tryggare att berätta efter operationen.  sen vet jag inte vilken inställning folk har.  När den redan är gjord kan man inte göra så mycket åt det,  men innan är jag rädd att folk ska försöka övertyga mig att inte göra den.

oj nu är det verkligen sovdax.  Natti

Imorgon börjar min modifast-period på riktigt. Jag har ju innan tjuvkört lite med camebridge, fast lite fuskning ibland. ex på min födelsedag och så. Men i morgon börjar dte hårda allvaret på riktigt inte en fuskning ska jag göra.  Ersta har ju sgat minst 14 dagar.  jag tänkte köra 17 dagar nu hår.  iallfall bättre än inget.  Plus jag kört lite camebridge en vecka innan.  Hoppas verkligen jag går ned tillräckligt.  Är så rädd att jag kommer dit och de säger Nej du får inte göra operationen.  Jag har aldrig hört att dte hänt någon,  men någon ska ju vara den första liksom....  Vet ni som läser om någon som fått tillsagt när de är där att de inte fick göra open??

Sen är det ju mer kalorier i modifasten.  vilken gör att jag tänker det är svårare att gå ned på dem.  har jag fel???

Men Ersta vill ju modifast för att kroppen i sig ska vara i så bra form som möjligt.  Tar man de sopporna som är VLCD istället så tar även kroppen mer stryk. Och inför en operation är det bra om kroppen mår så bra som möjligt.

Håller på och planerar min mat efter op.  börjar samla på mig lite smoothies och annat som är bra att ha i frysen.

Har bestämt mig för att ta före och efter bilder,  men även undertiden bilder, Kanske är det inget som kommer visas offentligt, inte än iallfall. Men tror det är bra för mig egna skull att jag tar bilder.

så idag ahr jag tagit mina före bilder,  det är ingen vacker syn, men skönt att ha någonting att jämföra med

sovdags. 

Har precis ringt utomlänsavdelningen på Ersta för att boka logi natten till operation.  Tydligen var patienthotellet stängt så jag skulle få bo på ett hotell som låg ganska nära.  Undra om det är gångavstånd??

jag hittar inte alls i stockholm,  eller jo till Ersta hittar jag. Men inte annars, så det är lite läskigt att jag ska bo på ett hotell som är lite längre bort.   Både hur jag ska hitta till ochg från ersta därifrån, men även hur jag ska hitta till stan liksom.  Ska enligt tidsplan vara klar på ersta 14.30 dagen innan opertion. ska ju på narkosbedöömning och lite så.  Men vill ju inte sitta på hotellrummet hela eftermiddagen och kvällen, så får väl hitta på något.  Vore kul om någon mer skulle opas och bo på samma hotell samtidigt. men jag hittar ingen =( sökt på olika forum och så.

aja det löser sig