Idag börjar pureperioden för min del.... spännande.... nja....  inte så jätte hippt faktiskt. vad ska man äta då tro??  potatismos? köttpure??  humm... testade faktsikt barnmatspure häromdagen för tänkte det kan ju vara ett allternativ... men  nja inte min smak kanske... har ni några tips så dela dem gärna=)

jag inlett min puredag med mjölk, naturdietshake och yoghurt... hahah  så bra gick det.

tänkte göra gröt ikväll,  å potatismos  snart,  men  försöker plugga massa med. I morgon gäller det.

usch,  håll gärna tummarna

Ja detta är den frågan jag får flera ggr per dag. Hur mycket har du gått ned nu??  Verkar  som mitt värde sitter i hur mkt jag gått ned.
Svarar jag att jag gått ned lite, men inte vill säga hur mycket utan att jag fokuserar på ett hälsosammare liv framförallt blir folk nästan sura. Men vadå liksom,  det är väl min ensak om jag gått ned 5 eller 15 kg hitills??

I början svarade jag hur mycket jag gått ned.  men fick då ofta svaret jaha inte mer. eller jag har en vän som gjorde samma op som du och hon/han har gått ned x antal kilo mer än du på samma tid.  Och efter de svaret kommer ofta ett råd hur jag ska göra för att gå ned mer.

Men liksom hallå... hur tänker man??  jag är nöjd med min viktnedgång. Jag är tacksam för att det inte går för fort, för då hinner både kropp och psyke med. Och framförallt så vet jag ju att de som går ned massa på en gång så är det ofta vätska och muskler som försvinner.
Ett kilo fett på kroppen är ca 7000kcal har jag läst någonstans. Om man räknar på vad man äter och hur mkt kroppen förbränner bara på sin existens samt vad man förbränner när man motionerar så inser man snart, iallfall gör jag det att det krävs lite för att gå ned.  Så de som går ned 8 kg (56000 kcal) på en vecka, så kan det inte bara vara fett. Jag pratar då inte om under modifastperioden,  för kroppen är lite annorlunda då när den går in i ketos och så. Utan jag menar nu när ma äter mat.

Det är ingen tävling hur mycket man ska gå ned. Okej, jag och min opkompis jämför oss lite,  mest för skojskull.  För att vi båda ville veta varandras förändring och stöttar varandra i det.  Men sen spelar det ingen roll vem som gått ned mest. det är inte det de handlar om.  Och vi har gått ned olika vecka till vecka. men i slutändan har vi gått ned ungefär samma. 

Jag blir lite ledsen när frågan, hur mår du? har bytts ut till hur mycket har du gått ned idag?  
Ibland känns det som om vissa är rädda för att jag ska gå ned och väga mindre än dem.
Jag tycker det ska vara mindre fokus på vad andra väger och mer fokus på att man mår bra.  Bara för jag gjort en GBP så innebär det inte att alla helt plötsligt ska veta min vikt och så.
Jag går inte runt och frågar folk vad dem väger liksom. Vare sig de gjort en GBP eller inte. 

Sen visst pratar jag och andra om viktnedgång, men då är det ömsesidigt eller för att denna personen frågar för hon/han vill glädjas åt min viktnedgång, för min skull.

Men iallafall,  jag gör ett diagram där jag för in när jg vägt mig, för att få en viktkurva, mest för att dte är kul att se och det blir mer tydligt för mig då.  En dag kanske jag visar den.  vi får se.

Och för er som undrar är viktnedgången hittils ca - 13 kg från första modifastdagen, så slipper ni undra. Roligare att berätta för folk som inte tjatar om hur mkt man gått ned  =)

kram på er

Sitter här med min varma soppa och försöker pressa i mig... Det går så trögt och det är jobbigt.  Tårarna bränner bakom ögonen.  jag vill verkligen inte. men vet att jag måste.  Måste ju få i mig tillräckligt med näring och proteiner osv.

Jag känner mig bara törstig, försöker dricka vatten, men tydligen inte tillräckligt.  Undra om det hjälper lite om man tar vätskeersättning??   aja jag vet inte...

länktar efter god mat, men jag vet inte vad som är gott,  tappat lusten helt--- märklig känsla. Brukar ju alltid finns ngt som man är sugen på.  
Jos är jag för visso sugen på, men kan ju inte leva på jos liksom

Har konstaterat att jag får inte i mig tillräckligt =( 
De är denna flytperiod som inte går som jag vill....
i början gick det bra jag åt mina 7 ggr om dagen och det rullade på.  varm soppa 2 av ggerna, yoghurt, smoothies, jos , mjölk, kallsoppa  och vad jag nu kunde komma på.
Blandade i extra protein i de varma sopporna så som mixad kyckling ,kött eller fisk  ibalnd mosat kokt ägg som jag med fick rekomenderat.

Men nu... jag får inte i mig de varma sopporna.  får nästan kväljning , det växer i munnen. 
har ingen matlust,  är hungrig eller ja kroppen säger ju till att den behöver ngt att äta,  men hittar inget jag vill ha.  jag kan inte leva på jos liksom,  ingen näring i den nästan.

en vanlig dag  just nu ser utsåhär:

Frukost: 2 dl slät yoghurt eller fil (tar oftast 60 min att få i sig... första dl går bra, men sen går det trögt)
mm1: 2 dl jos alt smoothies (josen går ned,  men inte hela smoothiesen)
Lunch: 2-2.5 dl Varm hemmagjord soppa (ex spenat, grönska, svampsoppa eller köttsoppa) som jag tillsätter mixade proteiner av ngt slag ( får i mig kanske hälften, sen går det inte,  nån enstaka gång den senaste veckan ahr jag fått i mig allt)
mm2:  2 dl jos eller smoothies (beror på vad jag tog på förmiddagen)
middag:  varm soppa likt den på lunch (som jag oftast inte får ner mer än hälften)
mm 3 : olika beror på avd jag fått i mig på dagen  ex 2 dl mjölk el rester av varma soppan som jag inte fått i mig, el 2dl fil/yoghurt.

försöker ta ett mål till om dagen, men blir ofta bara jos eller mjölk,  för jag känner inte för ngt.  Har testat med modifast portion med, men de växer i munnen just nu

suck.  skulle behöva koimma på ngt bra med de varma sopporna, för de är de som är största problemet känns det som.  usch jag vet inte. Har även testat att göra ngn slags fiskgratäng  fast med keldas fiskspoppa som sås  och mixat så de blir soppa av det,  för det gillade jag innan (fast mixade det inte då)  men det går trögt att få ned med...

har ingen lust att äta alls, å då blir det lätta man hoppar över måltider och det vill jag ju inte,  vill sköta mig ju

Vaknar 5.15 på hotellet då väckarklockan ringer. Stiger upp duschar sådär noga som vi ska inför opertaion.

Packar sedan ihop det sista och checkar ut och tar mig en prommenad upp till Ersta sjukhus. Jag visste inte hur lång tid det skulle ta så jag var väldigt mycket förtidig. Står och tittar ut över stockholm som mer och mer vaknar till liv.

 Det är fin utsikt från Ersta Sjukhus(bilderna har inte jag tagit, men jag glömt att ta med sladden till mobilen så jag akn överföra bilder, så ni får titta på dessa sålänge =) )

Utiskt över grönan

Utsikt in mot stan.

Efter att ha kollat in utsikten en stund och klockan börjar närma sig 7.00 går jag upp till avdelningen och anmäler att jag är där. Jag blir visad till ett väntrum där jag får vänta ca 40 minuter innan sjuksköterksn kommer och ska skriva in mig.

Hon syäller lite frågor. Jag får ett armband med mitt namn och personnummer. Och får in opkläderna som jag skall ta på mig direkt och sedan  får jag låsa in min väska i ett skåp. 

Kläderna bestod i vanligordning av:

- Knästrumpor utan resår.... som hela tiden vill åka ned till forknölarna

- Operations skjorta. Ett vitt tält med öppning i ryggen

- sjukhusets gigantiska trosor... rätt sköna, men ack så stora

- sedan fick jag typ en morronrock i papper som jag skulle ha över opskjortan. dels för att inte bakteria ned den, och dels för att slippa gå runt med öppet på ryggen.

sedan fick jag prata några ord med kirurgen Jesper Magnusson,  som var en väldigt trevlig kirurg och tog sig tid att svara på de frågor jag hade och var tydlig i sina beskrivningar.  Han ritade även lite på magen så att han typ viste vart han skulle göra hålen.

Efter allt detta började den långa väntan inför operation.... Sjuksköterskan sa att jag var planerad vid ca 13.

Jag fick sitta i väntrummet fram till operation.

Jag läser lite, ser lite tv, Får en cocktail med tabletter som jag ska ta inför op.

Jag minns inte namnen på dem med de bestod av 2 panodil, en antibiotika, en mot illamående, en oxicontin (smärtstillande) samt en till som jag inte minns vad den hette eller var till för.

Jag slumarar till lite av dem. Blir väckt av forskningssjuksköterskan som kommer för att ta massa blodprov och prata lite.  (jag är med i två forskningsprojekt, berättar om dem i ett annat blogginlägg)

Vid 10.40 kom min fina op-kompis, som skulle bli opad efter mig.  Tur hon kom så jag fick någon att babbla lite med =)

13.40 var det äntligen min tur att få åka till op.  eller ja åka och åka... Jag fick hjälpa sjuksköterskan att köra min säng till operation.  Där mötes jag av ett gäng trevliga kvinnor i blåakläder.  De var narkospersonal och opsköterskor

Jag fick gå in i opsalen och lägga mig på opbordet. med bena i var sitt stöd.  Inte som gynstol utan raka  men lite isär. Hittar jag någon bild så ska ni få se hur jag menar.  de spänner fast benen och frågar om jag ligger bekvämt,  jag får filtar över benen.

Naroksläkaren kommer och hälsar och sätter sig vid min huvudända, Hon berättar vad de ska göra.

De sätter en pvk i min högra hand där de genom den ger min dels perfalgan ( som är som alvedon men i dropp) och som de öven ska spruta in sömnmedlet i.

Hon håller en mask med syrgas framför min min så kroppen och cellerna skall vara så syrerik som möjligt inför op. Klappar mig på kinden emellanåt.

Sedan säger hon att nu kommer vi strax spruta in sömnmedlet det kan svida lite, men är inget farligt. 
Så sprutar dem in, Hon ber mig ta långa andetag och fortsätter klappa mig på kinden. Jag minns att det blir lite snurrigt och att jag tänker bäst jag blundar så jag inte somnar med öppna ögon.  Minns att jag med tänker på mina katter för att liksom tänka på något bra inför sövningen.  sen minns jag inget mer från då.

Mitt första minne är sedan hur de säger att open är klar och att jag ska flytta över mig till sängen som står på den högra sidan.  Jag gör det och jag hör hur någon säger. wow det fixade hon ju nästan helt själv, det är inte så vanligt. 

sen är minnen i bitar

- Jag har ont. så fruktansvärt... och jag typ skriker... jag har ont... En sköterska säger,  jag ser det gumman, de skyndar sig vad de kan med morfin och jag får morfin i min pvk fler gånger för att de ska stilla sig.  smärtan kommer tillbaka så fort och får mer morfin. 

 Jag minns även att sköterskan säger att du fått lite utslag av morfinet, det är vanligt så nu får du ngt som ska ta ner dem.

- Minns att jag just kommer till uppvaket och hör att min mamma ringer till uppvaket och att de säger att jag just kommit, att det gått bra, men att jag är väldigt trött.  Minns hur de hälsar från mamma.

- jag har syrgas och en blodtrycksapparat som pumpaar upp sig och tar trycket hela tiden.  Det är det värsta jag vet, det gör så ont så ont.

- De kollar med bladderscan ( ett ultraljud) för att se hur mkt urin jag har i blåsan,  men de var inte så mycket så jag slapp tvinga mig upp till toa.

- Jag vaknar till mer och mer. Mamma ringer igen och jag pratar några ord med henne. sedan somnar jag igen. Är vaken och sover till och från.

- Efter ett tag tycker dem att de är dax att sätta mig i en fåtölj.  Så jag ber att få förbereda mig i 5 minuter och det fick jag. sedan var det upp på sängkanten, sitta där en stund och sedan över till fåtöljen. Där satt jag och sov resten av tiden på uppvaket. eller okej, sov ibland och var vaken ibland.
Jag minns när min opkompis kom till uppvaket vid 18-tiden. och att kirurgen kom in och pratade lite. Men minns inte vad han sa. Mer än att jag får dricka 3 dl vatten under kvällen

Lite senare fick jag åka till avdelningen. Jag skulle ha syrgas hela natten samt att de skulle kolla blodtryck ofta.
Jag fick ganska mycket smärtstillande för jag ahde så ont. Plus de vanliga alvedon var 6etimme.

Även den kvällen och natten minns jag i småbitar.

- Minns jag tänkte att det är bra att sitta upp för lungorna , så jag satte mig i fåtöljen och blåste i min röda moment22 pipa emellanåt.
- Gick själv till toan och försökte kissa flera ggr, men det gick verkligen inte. De kom in och gjorde en bladderscan ( ett ultraljud som kollar hur mkt det är i blåsan) som visade 4 dl. men de gjorde inegn åtgärd.  Jag försökte kissa igen och igen.  Tillslut kunde jag pressa ut lite.  Ingen aning hur mkt, men inga 4 dl.  När jag skulle spola inser jag att mitt urin är helt blått... Vilken chock, men kommer på att det är ju pga det blåa de kör i oss för att kolla om nya magsäcken läcker.
resten av natten ligger jag i min säng, men går upp och pressar ut lite urin emellanåt för usch vad jag var kissnödig. samt att jag ber om smärtstillande för usch vilken smärta.

Så såg min operationsdag ut av det jag minns.  Fråga om nu undrar ngt =)
Jag ska försöka berätta hur operationen går till vid ett senare tillfälle, för dem som är intresserad av att veta.

Nu ska jag at mig i kragen igen och berätta om mötet med narkosläkaren och dagen innan operation.

Dagen började med att jag satte mig på tåget till stockholm. Skulle vara på ersta kl 12.00 så det blev ett tidigt tåg.
Jag kommer upp till ersta vid 11.30 tittar lite på utsikten och turisterna och sedan anmäler mig och går upp till kirurgmottagningen. 

Vi blir inkallade till en sjuksköterska.  Vi alltså jag och de två andra som också skulle på narkosbedömning. Den ena skulle opas samma dag som jag och den andra skulle opas om en vecka.

Mötet börjar med att sjuksköterskan informerar om operationen, om hygien inför operation. Vi får fylla i en enkät, får information om hur dagens upplägg är med sjukgymnastträff, narkosbedömning, blodprov. vägning. samt vilken tid vi ska komma dagen efter för vår operation. Jag skulle vara där kl 7 och min opkompis skulle vara där 11.

När hon var klar kommer sjukgymnasten och informerar om hur vi ska resa oss från sängen och lägga oss ned i sängen efter operationen. Hon informerar om hur viktigt det är att vi djupandas, att vi går upp och rör oss mycket efter operationen. och varför det är viktigt. att vi ska blåsa i pipan minst 5 ggr per timme. vifta på fötterna i sängen.  trampa när vi sitter och ser tv osv.

Efter det var det dax för vägning och mätning, samt om det var några mer frågor man hade som man inte ville ta upp i grupp.  Jag hade gått ned ca 5kg från jag var där sist,/ ca 8 kg sen modifaststart hon tyckte dte var bra. Hur midjemåttet var vet jag inte, hon mätte men jag glömde fråga vad dte blev.

sen var det dax för oss att en och en träffa Narkosläkaren.
Hon ställde lite frågor om sjukdomar, allergier, om man kunde öppna munnen ordentligt.  hon berättade  vad som skulle hända på operationen, just runt narkos och sövningen. och att de skulle sätta eda under narkosen ifall de var tvungen att göra ett öppet snitt. Hon trodde inte det, men ville och behövde ju ändå informera om det.  Hon var väldigt trevlig , vi babblade lite runt om oxå innan det var dax för nästas tur.

För mig var det då dax att gå ned till labb och ta blodprover. Sen var jag fri attt åka från sjukhuset och göra vad jag kände för resten av dagen.

Jag letatde upp Hotell colombus och checkade in. Vilade lite  åt modifast och så.  Sedan åkte jag ned på stan, kollade lite affärer, köpte lite små saker som jag behövde. Hade tänkt åka till skansen, för jag ville så gärna, men kom på att det var ju allsång, så det skippade jag.  gick runt och tittade lite, sedan åkte jag tillbaka till hotellet  åt lite modifast igen, såg tv, duschade ordentligt som jag skulle innan operation.
Skulle ringa min pappa, men det gick inte,  gick inte smsa heller.  ngt gjorde att min mobil blev utslagen  hade full kontakt stod det, men  fick svar att det var dålig kontakt när jag försökte ringa och smsa.  samma sak med att ringa mamma,  Blev jätte ledsen och stressad, ville ju prata med dem innan jag sov.  visste ju inte om det skulle vara sista ggn.  Ja jag var beredd på att dö under operationen

tillslut gick jag ut från hotellet i min pyjamas och gick och gick tills det helt plötsligt gick att ringa.  Så där stod jag på en gata i stockholm i jamasen och pratade med mina föräldrar.  sen kände jag mer frid och gick hem och sov.

det var ett lungt och fint hotell

Usch och fy hur pissigt jag mått senaste 2 dagarna. detta var jag inte riktigt beredd på. Men såklart blir alt bra sen är det ju heltklart värt detta.

mår illa, vilket leder till att det är svårt att äta, men försöker pilla i mig det jag ska.  försöker hitta mat som jag inte får kväljningar av att se eller känna doften av.  svårt =(

är trött,  kan sova dygnet runt känns det som.  men det är inte så bra heller.  ska försöka mig på en lite promenad i regnet om en stund,  sunt för kropp och själ med lite rörelse och friskluft.

ont gör det i magen.  oxå därför jag sover tror jag för då känner man inte smärtan och illamåendet

kul att se att så många kollar in här.  ska skärpa till mig snart och berätta dels om opdagen och tiden på sjukhus, men även hur livet är nu efter.  men kan nog dröja några dagar, måste pigga på mig, så svårt att koncentrera mig just nu.

nu är jag hemma igen. med en mindre magsäck och 6 st hål på magen.  fint det! =)

det har gått bra enligt kirurgen.  jag har ont och mår illa, men ska tydligen gå över.

är trött, så orkar inte skriva mer just nu, men ville ge ett livstecken