Detta är ju  en grymt stor fråga. Undrar om jag egentligen har något fullkomligt svar??

Jag är en 27 årig tjej, som  bor i en etta ihop med mina katter. Pluggar till sjuksköterska. Min familj borlångt här ifrån. Jag har inga riktiga syskon. Men min mammas sambo har 2 barn, var av den ena ser jag lite som min syster.

Men vem är jag??
- En människa vars humör pendlar väldigt. Från glad till ledsen till glad igen

- Impulsiv, jag gör mycket ogenomtänkta saker, men det förgyller ju bara tillvaron =)

- Gastric opererad

- Ser mig själv som ganska snäll.... fast jag kan vara en riktig ragata med när jag har en dålig dag

- Bryr mig om andra.

- Gillar att umgås med folk.... ibland tom lite översocial

- Lever mycket i mina fyrkanter.  Ibland går det jätte bra att rubba dem, ibalnd blir det en mindre katastrof om de rubbas.
- Snart färdig sjuksköterska

- Älskar djur

- Skulle vilja hjälpa alla i hela världen.... men ja vet det inte går

Om man istället ska se frågan ur ett viktperspektiv, som jag tror är tanken med den så
- Överviktig... Jag har fortfarande BMI fetma

- Jag skäms över min vikt och kropp och undviker att träffa massa folk jag inte känner

- Jag är klumpig

- Jag väger idag 30 kg mindre än när jag började min viktresa och 34 kg mindre än min maxvikt

- Min självkänsla är inte på topp, men har blivet bättre med kilona som rasar

- Det finns mycket jag skulle vilja göra, men min vikt hämmar mig,  både rent kroppsligt men även psykiskt

- Jag hatar att köpa kläder, för inget passar

- Jag jämför ofta mig själv med en elefant unge

Ja det finns nog mer att skriva,men just nu kommer jag inte på mer

Kollade runt på lite bloggar och fann denna lista på Jennifersblogg (http://gastricbypassop.wordpress.com ) Så jag lånar den lite =)  Jag ahr alltid tänkt att sånnadär blogglistor som cirkulerar är inte min grej, men nu hitta jag denna och visst jag har tänkt och analyserat alla grejer innan,men  bloggen ska ju handla om mig och min vikt och viktresa först och främst, så jaaa... varför inte testa. Första inlägget blir troligen senare ikväll när jag städat och adventspyntat färdigt här hemma.

Dag 1: Vem är jag?
Dag 2: Min barndom ur ett viktperspektiv
Dag 3: Mina ”ursäkter”
Dag 4: Hur tillät jag mig bli så här stor?
Dag 5: Min självkänsla
Dag 6: Mitt förhållande till mat
Dag 7: Mitt förhållande till godis/snacks
Dag 8: Motion tidigare i livet
Dag 9: Motion idag
Dag 10: Mina försök till viktnedgång
Dag 11: Människor som har hjälpt
Dag 12: Människor som har stjälpt
Dag 13: Sjukdomar kopplade med övervikten
Dag 14: 10 saker du inte visste om mig
Dag 15: Mina mål
Dag 16: Min metod
Dag 17: Mina förebilder
Dag 18: Hur jag hanterar motgångar
Dag 19: Lycka
Dag 20: Kläder
Dag 21: Drömmar
Dag 22: Vad jag saknar
Dag 23: Det här är jag bra på
Dag 24: Rädslor
Dag 25: Belöningar
Dag 26: Bloggar jag läser
Dag 27: Ett recept
Dag 28: Ätstörningar
Dag 29: Det här är jag stolt över
Dag 30: Min framtid

Varjedag är det alltid något jag är sugen på att äta. Idag är det en jättegod mjuk smörgås med goda pålägg. 

För er som inte vet så äter jag inte mjuktbröd, har inte gjort det sedan midsommardagen.
Jag hört att man mår dåligt av mjuktbröd efter en gbp operation, så jag vågar helt enkelt inte. fast iofs finns det mycket amn kan må dåligt av som jag äter med.

Ex alla sötade yoghurtar, jag inser mer och mer att jag inte gillar dem längre, tycker de är för söta. Provar en annan sort och den är med för söt. Jag får väl övergå helt till filmjölk istället.  Bara det att det är smidigt att ha med sig eller köpa en liten yoghurt ibland till mellanmål.

På måndag är det väg dag igen. Jag blir alltid nervös in för dem. Är så rädd att inte ha gått ned något alls.

Det känns som allt kretsar runt viktnedgång. och det gör det ju på sätt och vis. Inte bara det att det blir lägre siffror på vågen, utan även för varje kilo jag går ned , blir det lättare att bära och röra sig. Men även för varje kilo så minskar riskerna för sjukdomar och besvär av fetman.

Fick tips av en go bloggläsare att jag kan skriva lite om livet innan operationen och kom då på att jag kan ju , framförallt för dem som aldrig varit direkt överviktig berätta lite om hur livet som överviktig kan vara. så det tänker jag göra, men lite i taget då.

Varför blir man då överviktig??

Många kan tycka att kraftigt överviktiga människor får skylla sig själva att de är det. att det är självvalt. Och jag kan både hålla med och verkligen inte hålla med.

I vuxenålder väljer man ju själv vad man stoppar i sig. Men många överviktiga äter bättre än många av de smala gör.  Det handlar inte bara om vad man äter utan även om gener, ämnesomsättning osv.

Många av de överviktiga vänner som jag har , har varit tjocka sedan barnsben. då de inte själva valde vad de äter utan äter det som föräldrar och andra låter dem äta. De vuxna runt barnet har ett stort ansvar att ta för att barnet inte ska bli tjock. Är man överviktig som barn följer det gärna med upp i högre åldrar

Personligen har jag varit överviktig som barn, men övervikten har ökat när jag blev äldre. Det är inte förrän de senaste 2-3 åren som jag lyckats hålla vikten och fått den att stanna. Orsaken kan man fundera över. Jag ser ju samband mellan mitt tröstätande och att jag inte rört på mig och min vikt. Samt mitt perodvis svältande och sedan hetsätande.  Jag har varit dålig på att äta regelbundet och att i perioder komma ihåg att äta. vissa dagar har det gått en heldag å jag kommer på vid 21 att jag inte ätit. andra dagar hara jag ätit som en häst.  detta  har påverkat min vikt, helt klart.

Jag skyller inte min övervikt på mina föräldrar, men visst tusan har det betydelse vilken grund de hjälpt mig att lägga för att sedan utvecklas till ännumera överviktig.